Föräldrasnack med unga på e-sportläger

esportlager

E-sportläger i Västerås. Alla deltagare har hört ”jag-drar-ur-sladden-om-du-inte-slutar-spela”-hotet från sina föräldrar.

Igår fick jag möjlighet att som E-sportmamman prata med deltagarna på ett Counter-Strikeläger i Västerås. Så skoj! Där får smarta, roliga, talangfulla killar och tjejer mellan 14-22 år coachning av CS-proffs och deltar i workshops över en långhelg. Lägret är en del av projektet ”Respect All, Compete!”som vill lyfta fram positiva delar av e-sport och föra in en diskussion kring mångfald och normer.

En del av det vi pratade om var rent konkreta saker. Hur gör man i vardagen för att få livet med en gamer i familjen att funka, utan onödiga missförstånd och bråk? Jag sitter ju inte inne med facit för vad som fungerar för andra än min egen familj (och knappt ens det ibland…), så det är spännande att höra lite om hur andra gör.

Vid en snabb handuppräckning visade det sig att samtliga av lägrets cirka 40 deltagare hade föräldrar som hotat med att dra ur, eller faktiskt också dragit ur, sladden om de inte avslutade spelandet. Några föräldrar var också på plats och vi erkände alla att vi själva också gjort oss skyldiga till ”jag-drar-ur-sladden”-hotet. Exempelvis om man stått och lagat en familjemiddag länge och ingen kommer och äter.

Ja, hur gör andra med middagstider, till exempel?

– Vi gör så att min mamma säger till mig 45 minuter innan middagen är klar. Då börjar jag inte ett nytt game. Om hon glömmer säga till mig kan det hända att jag inte kan komma ifrån. Men jag vill äta med henne och få tid att prata, det är viktigt för mig också, säger en kille.

Hemma hos oss har vi en liknande lösning, men där brukar barnen nu själva för säkerhets skull också dubbelkolla av med oss vuxna när det ska bli middag, så att de vet om det är okej att starta ett nytt game.

– Det viktigaste för föräldrar att veta är att det inte går att trycka på paus, att det inte går att bara plötsligt avbryta när man spelar, säger en tjej.

– Jag äter bara själv framför datorn. Det har jag gjort i fyra år, säger en annan kille.

De av ungdomarna som är med och diskuterar tycker det är viktigt att föräldrarna visar att de bryr sig om sina barns spelintresse, att de försöker förstå lite av vad som är så viktigt och givande för dem i spelandet och att föräldrarna bryr sig om hur de mår. Taskiga kommentarer från lagmedlemmar, lagkamrater som inte anstränger sig, eller flera förluster i följd kan få en gamers liv att kännas tungt och då kan det vara bra att få prata lite om det. Likaså kan det vara kul att dela glädjen över att ha levlat, eller ha någon som vet vad det betyder när man vunnit en viktig match och frågar lite kort kring strategin eller vad det var som fungerade så bra just den här gången.

Däremot är meningarna delade kring hur mycket föräldrar ska bry sig om själva spelet och se matcherna. Några tycks tycka att det är skoj att kunna dela intresset. Andra vill ha gameandet för sig själva.

– Det är ju bara jobbigt att behöva förklara grunderna om och om igen. Min mamma frågar samma saker hela tiden. ”Varför gör du så nu? Vad händer? Varför går du dit?” Jättejobbigt, suckar en yngre kille som ibland har sin mamma bakom axeln när han spelar CS.

Jag pratar lite om att man som förälder kan känna sig orolig över att spelandet tar över, att det är viktigt att hitta en balans och att man som förälder vill se att det finns plats för annat i livet hos ens tonåring också, som vänner, tid för skolarbete, träning, sömn och tid med familjen.

– Om de tränar fotboll är det ju borta på träning i ett par timmar, sedan gör de något annat. Men med e-sport håller det bara på, fyra timmar, sex timmar…, säger en pappa på plats.

Några av ungdomarna räcker också upp handen när jag frågar om de finns några som tycker att de är beroende av att spela, att de ibland spelar fast de kanske egentligen vill göra något annat.

Sökandet efter livsbalans pågår ju hela livet och är något jag själv också försöker få till. Hur hittar man till det där läget när det känns bra, när både kroppen och själen trivs och det finns glädje och energi i vardagen? Det är det där sökandet jag vill se att mina barn också är medvetna om, och att de ser och förstår att de kan förändra saker i sitt liv om de fastnar i något de inte mår bra av.

Allt som allt var det en väldigt givande eftermiddag, med imponerande verbala och öppna killar och tjejer som hade bra och tänkvärda synpunkter och tankar kring sitt spelande. Tack för att jag fick komma!

4 reaktioner på ”Föräldrasnack med unga på e-sportläger

  1. Att ungarna spelar så mycket att det går ut över skola och sociala umgänget med andra är tråkigt nog men nu när ungarna har börjat spela om pengar på matcherna tycker jag det har gått över styr fullständigt! Vore kul med ett inlägg om betting i datorspel och vad man ska tänka på som förälder, tack för din blogg!

    1. Hej igen Johan,
      jag har skrivit om CSbetting nu. Har också pratat med Lotteriinspektionens chefsjurist om det. Kommer i ett inlägg framöver.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *