Robotröst och Skypepuss

HeadsetJag ser ofta mina söner i headset när jag kommer hem från jobbet. Ibland djupt involverade i ett game. Ljudet av blixtsnabba kombinationer av musklick, dämpade kommandon eller varningar till medspelare, enstaviga utrop och svordomar. Ser att de blir lite nervösa när jag kommer in i periferin av deras League of Legends-synfält. Kommer hon börja fråga en massa grejer nu; ”Hur var det i skolan idag? Har du några läxor? När tänkte du gå och träna då? Kan du inte komma ut i köket och prata lite och hjälpa till att duka?”.

De har hittat en motstrategi. De säger direkt, robotliknande och lite överdrivet glatt och med för hög röst (de hör ju inte när de är inbäddade i headsetet): ”Hej mamma! Jag spelar en viktig match. Jag kommer ut till dig snart.” Samtidigt sänker sig deras hand i en blixtsnabb reflex  för att stänga av mikrofonen, ifall jag skulle säga pinsamma saker om hur gulliga och fina de är, som kan avlyssnas av kompisarna över Skype.

Jag brukar oftast acceptera att de är upptagna, men kort utnyttja deras försvarslöshet och pussa dem på huvudet eller i nacken (men utan smackljud, det kan höras till kompisar över Skype…). Kollar snabbt uppe i högra hörnet på skärmen för att se hur lång tid det är kvar på gamet ungefär. Och om de sedan inte kommer och säger hej ordentligt efter att gamet är avslutat, ja då jäklar får de besök på rummet igen, av en betydligt surare och pinsammare mamma…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *