Etikettarkiv: Counter-Strike

HeatoN: Därför är e-sport en sport

Counter-Strikelegenden HeatoN tycker att Riksidrottsförbundet ska acceptera e-sport som en sport i ett debattinlägg i Metro. Där hänvisar han bland annat till ny forskning kring e-sport och citerar i artikeln en tysk professor:
”Det är likställt med vad som sker i kroppen under ett väldigt snabbt lopp, nästan ett maratonlopp. I mina ögon är e-sporten lika krävande som de flesta andra typer av sporter, om inte ännu mer krävande”.

Riksidrottsförbundets generalsekreterare Stefan Bergh har svarat, också i Metro. Att få e-sport klassat som en sport är upp till Riksidrottsförbundets stämma i maj 2017 att ta beslut om, säger han. Han tipsar också om att det kan vara bra om e-sportorganisationerna officiellt ansöker om medlemsskap, något han säger att ingen e-sportorganisation ännu gjort. Kan ju tyckas rimligt – vill man vara medlem får man gå igenom trasslet att ansöka också.

Metro verkar för övrigt ha blivit lite av en specialtidning kring e-sport för tillfället med en rad artiklar på startsidan idag. Förutom HeatoNs och Riksidrottsförbundets debatt så tycker Marcus Leifby att e-sporten ska beredas plats i Vinterstudion. En artikel om varför du behöver ha koll på e-sport finns också med, liksom en artikel om sexismen i gamingvärlden och rapport om Nintendos nya konsoll Switch.

Trodde jag aldrig skulle säga det här, men kanske lite väl mycket e-sportrapportering i en nyhetstidning…?

Metros startsida 21 oktober 2016

Metros startsida 21 oktober 2016

 

”Jag var 100 procent säker på att vinna”

Jag berättade i förra inlägget om CS:GObetting och hur jag helt missat hur minderåriga kan förlora stora pengar på det.
Betting på CS-matcher är vanligt. Mina söner och jag börjar prata mer om det.

”Det är jättevanligt, jag tror nästan alla som spelar CS nog har gjort det”, säger de.
”Skins” jag låtit barnen köpa ibland för sina månadspengar, med mitt kort, kan alltså inte bara används i själva spelet, utan också för byten, försäljning och betting. De förklarar mer:

14-åringen förlorade 1000 kronor på vadslagning på en enda CS-match.

14-åringen förlorade 1000 kronor på vadslagning på en enda CS-match. CSGOLounge är en typ av casino där minderåriga snabbt kan förlora stora pengar.” 

Man köper nycklar med ett kontokort, ja alltså ditt då. Det kostar 20 kronor att öppna en låda. I den finns skins, alltså vapen. De kan vara värda bara några ören eller jättemycket – knivar kan vara värda upp till 3000 kronor. Öppnar du något som är dyrt kan du sälja eller byta det på marknaden. Men man kan också betta dem på CSGOLounge.”

När jag frågar om de själva bettar, så säger yngste sonen ja, det har han gjort. Han började som 14-åring.
”Efter att ha vunnit en match ville jag spela en igen. Jag blev typ beroende. Jag kanske har spelat 50 gånger, men bara för värden på några kronor. Matcherna blir mer spännande och mycket roligare att se på Twitch om man satsar pengar på dem”, förklarar han.

För omkring ett år sedan bestämde han sig för att satsa mer än vanligt på en match.
”Mitt favoritlag, som jag visste var bra, hade 85 procent i odds att vinna en match mot ett uselt lag med 15 procent. Mina kompisar skulle också betta. Alla var ashype och pratade om ”easy money” och peppade varandra.”
De andra satsade ganska lite, berättar han. Men när man lägger in ett ”item” ser man direkt hur mycket man kan vinna. Det blev en frestande hög summa, han rycktes med och satsade två items värda omkring 1000 kronor.
”Jag var 100 procent säker på att de skulle vinna, sjuk value, så jag la in itemet.”
Hans lag vann den första matchen i bäst av tre.
”Andra matchen var jämn, men sedan torskade de. Och sedan torskade de igen i den sista matchen”, berättar han.
Sedan skämdes han.
Jag vågade inte säga något till er. Jag skämdes över ett så dumt beslut och att ha spelat bort 1000 kronor. Det var bara mina kompisar som visste. Det var skins som jag från början fått av mina kompisar i födelsedagspresent, så jag tänkte inte riktigt på dem som riktiga pengar. Men det är det ju. Man kan sälja items, på Pay Pal.”

Jag slutade helt med CS-betting efter den där förlusten. Kände att det fan inte är värt det. Har varit sugen på att betta ibland, men har inga items kvar. Det fick mig att nästan helt sluta med att spela CS också, det var inte kul längre efter det.

Det känns jobbigt som mamma att inte ha vetat om att han gick och grämde sig, skämdes och var ledsen över det här i ensamhet. Jag frågar varför han inte berättade om bettingen.
”Om du frågat innan jag förlorade så mycket pengar, hade jag berättat att jag gör det. Men inte efter den där förlusten, för att jag skämdes så mycket. Sedan försökte jag glömma att det hade hänt, för jag ville inte tänka på det.”

Jag undrar hur han tycker att föräldrar ska göra som får reda på att deras barn bettar på CS.
”Var inte arg på ditt barn om de gör det här. De har lite blivit lurade tycker jag”, säger han.

Noll koll på CS:GO-betting

En del av att vara tonårsförälder är att se sina barn glida lite längre bort. Att inte släppas in rakt in i barnens tankar, idéer och känslor längre, utan stå där utanför, försöka gissa, känna av och fråga – ibland med en suck eller ett irriterat ”måste du alltid-utbrott” till svar.

Och så ska det ju vara. Det är en del av att bli vuxen och självständig. Men ibland blir man lite ledsen när man känner att man inte räckt till och kanske trodde att man hade rätt bra koll på vad som pågår i tonåringarnas liv, fast man inte hade det. Inte alls.

Som nu när jag fick en bloggläsarreaktion för en tid sedan (Tack Johan!). En pappa som undrade om jag inte kunde skriva något om CS:GO-betting. Jag visste ju att det pågår ivrig byteshandel med vapen, eller skins som det heter, bland de som spelar CS och att mina söner hade blivit lite rödkindade av ett lyckat byte någon gång och också deppiga när inköpet av en nyckel till en låda med ett skin visat sig vara en stor besvikelse.

Men att de här inköpen och bytesobjekten kan användas för spel om pengar på CS:GO matcher, det visste jag inte. Mina söner hade aldrig nämnt det och särskilt yngste sonen, nyss 15 fyllda, har sedan rätt länge i stort sett slutat spela CS:GO. Inte mig emot, inte mitt favoritspel.

Nu när jag började fråga visade det sig att båda sönerna hade full koll på CS:GO-betting. De förklarade hur man går in på sajter som CSGO Lounge och där loggar in med sitt användarkonto på Steam (en jätteplattform för onlinespel som är framtagen av spelföretaget Valve som står bakom CS:GO och en rad andra onlinespel och dator- och konsollspel som ofta riktar sig till barn och unga).

CSGOLounge

CSGOLounge.com är en av de sajter där barn och unga kan spela bort stora summor pengar på vadslagning. Spelindustrin samarbetar med underleverantörer som tar hand om vadslagningen och inte alltid respekterar lagen eller de åldersgränser som finns.

Sedan är det bara att du kollar oddsen och börjar satsa dina skins utifrån hur du tror det går i olika CS:GO-matcher. Skins som du som minderårig antagligen köpt med dina föräldrars kontokort. Skins som fungerar som marker på ett casino – du köper dem för pengar och sedan spelar du för dem. Du kan förlora skins värda hundratals- eller tusentals kronor i samma stund som det eller de lag du satsat på förlorar istället för att vinna. Här är en bra artikel från svenska Yle i Finland, som förklarar närmare hur det funkar och vad följderna kan bli.

På det här viset spelas mängder av pengar bort i barn- och tonårsrum. Jag säger det igen, för nu är jag arg: mängder av barn och tonåringar förlorar stora summor på vadslagning.

Trots att det är 18-årsgräns på spel och vadslagning i Sverige.

När jag hade fått reda på det här så var jag ju tvungen att ställa den oundvikliga frågan till mina egna söner: Har ni spelat bort pengar så här?

Av svaret jag fick förstod jag att jag inte haft koll, inte varit uppmärksam, inte ställt rätt frågor. Fan också.

Mer om det och vad jag fick veta i ett inlägg framöver.

Föräldrasnack med unga på e-sportläger

esportlager

E-sportläger i Västerås. Alla deltagare har hört ”jag-drar-ur-sladden-om-du-inte-slutar-spela”-hotet från sina föräldrar.

Igår fick jag möjlighet att som E-sportmamman prata med deltagarna på ett Counter-Strikeläger i Västerås. Så skoj! Där får smarta, roliga, talangfulla killar och tjejer mellan 14-22 år coachning av CS-proffs och deltar i workshops över en långhelg. Lägret är en del av projektet ”Respect All, Compete!”som vill lyfta fram positiva delar av e-sport och föra in en diskussion kring mångfald och normer.

En del av det vi pratade om var rent konkreta saker. Hur gör man i vardagen för att få livet med en gamer i familjen att funka, utan onödiga missförstånd och bråk? Jag sitter ju inte inne med facit för vad som fungerar för andra än min egen familj (och knappt ens det ibland…), så det är spännande att höra lite om hur andra gör.

Vid en snabb handuppräckning visade det sig att samtliga av lägrets cirka 40 deltagare hade föräldrar som hotat med att dra ur, eller faktiskt också dragit ur, sladden om de inte avslutade spelandet. Några föräldrar var också på plats och vi erkände alla att vi själva också gjort oss skyldiga till ”jag-drar-ur-sladden”-hotet. Exempelvis om man stått och lagat en familjemiddag länge och ingen kommer och äter.

Ja, hur gör andra med middagstider, till exempel?

– Vi gör så att min mamma säger till mig 45 minuter innan middagen är klar. Då börjar jag inte ett nytt game. Om hon glömmer säga till mig kan det hända att jag inte kan komma ifrån. Men jag vill äta med henne och få tid att prata, det är viktigt för mig också, säger en kille.

Hemma hos oss har vi en liknande lösning, men där brukar barnen nu själva för säkerhets skull också dubbelkolla av med oss vuxna när det ska bli middag, så att de vet om det är okej att starta ett nytt game.

– Det viktigaste för föräldrar att veta är att det inte går att trycka på paus, att det inte går att bara plötsligt avbryta när man spelar, säger en tjej.

– Jag äter bara själv framför datorn. Det har jag gjort i fyra år, säger en annan kille.

De av ungdomarna som är med och diskuterar tycker det är viktigt att föräldrarna visar att de bryr sig om sina barns spelintresse, att de försöker förstå lite av vad som är så viktigt och givande för dem i spelandet och att föräldrarna bryr sig om hur de mår. Taskiga kommentarer från lagmedlemmar, lagkamrater som inte anstränger sig, eller flera förluster i följd kan få en gamers liv att kännas tungt och då kan det vara bra att få prata lite om det. Likaså kan det vara kul att dela glädjen över att ha levlat, eller ha någon som vet vad det betyder när man vunnit en viktig match och frågar lite kort kring strategin eller vad det var som fungerade så bra just den här gången.

Däremot är meningarna delade kring hur mycket föräldrar ska bry sig om själva spelet och se matcherna. Några tycks tycka att det är skoj att kunna dela intresset. Andra vill ha gameandet för sig själva.

– Det är ju bara jobbigt att behöva förklara grunderna om och om igen. Min mamma frågar samma saker hela tiden. ”Varför gör du så nu? Vad händer? Varför går du dit?” Jättejobbigt, suckar en yngre kille som ibland har sin mamma bakom axeln när han spelar CS.

Jag pratar lite om att man som förälder kan känna sig orolig över att spelandet tar över, att det är viktigt att hitta en balans och att man som förälder vill se att det finns plats för annat i livet hos ens tonåring också, som vänner, tid för skolarbete, träning, sömn och tid med familjen.

– Om de tränar fotboll är det ju borta på träning i ett par timmar, sedan gör de något annat. Men med e-sport håller det bara på, fyra timmar, sex timmar…, säger en pappa på plats.

Några av ungdomarna räcker också upp handen när jag frågar om de finns några som tycker att de är beroende av att spela, att de ibland spelar fast de kanske egentligen vill göra något annat.

Sökandet efter livsbalans pågår ju hela livet och är något jag själv också försöker få till. Hur hittar man till det där läget när det känns bra, när både kroppen och själen trivs och det finns glädje och energi i vardagen? Det är det där sökandet jag vill se att mina barn också är medvetna om, och att de ser och förstår att de kan förändra saker i sitt liv om de fastnar i något de inte mår bra av.

Allt som allt var det en väldigt givande eftermiddag, med imponerande verbala och öppna killar och tjejer som hade bra och tänkvärda synpunkter och tankar kring sitt spelande. Tack för att jag fick komma!

En kväll om esport

Emil "Heaton" Christensen är svensk esportlegendar som pratade under föräldrakvällen på Rigoletto i Stockholm 12 maj.     Foto: Area08

Emil ”Heaton” Christensen är svensk esportlegendar som pratade under föräldrakvällen på Rigoletto i Stockholm 12 maj. Foto: Area08

Ett esportproffs som berättade att mamma och pappa förstod hur seriöst hans intresse var först när han var med på CNN och blev intervjuad efter att ha vunnit VM.

En bankchef som säger att han skulle bli extra intresserad av en jobbansökan med esport-meriter på CV:t.

Ett ungdomsförbund som jobbar hårt för att ge sina 80 000 medlemmar (dubbelt så många som de politiska partiernas ungdomsförbund sammantagna) någonstans att ses och utöva sina intressen tillsammans.

I tisdags fick jag höra mycket intressant när jag var inbjuden till Rigoletto för att prata esport ur föräldraperspektiv. Jag berättade lite om mina egna erfarenheter när jag gått från att vara fotbollsmorsa till esportmamma.

Esportproffset Emil ”Heaton” Christensen  var där. Han är Sveriges genom tiderna mest kända esportproffs och en pionjär som blev världsmästare i Counter-Strike 2001 och sedan var mycket framgångsrik under proffsåren fram till 2008. Idag är han coach för svenska esportlaget Ninjas in Pyjamas.

För svenskar som inte har esportkoll är han nog däremot mest känd för att han efter massiva kampanjer på sociala medier ändå inte fick vara med i Mästarnas Mästare, men nu görs ett nytt försök för framtida medverkan i Let´s Dance. Tro mig, förr eller senare får alla fans sin vilja igenom, oavsett om det nu blir dansskor eller gympadojor Heaton får snöra på sig.

Emil Heaton Christensen berättade om hur hans föräldrar inte riktigt förstod grejen när han bytte hockeyträning mot esportträning. Det krävdes en VM-titel innan de stöttande fullt ut, berättar han.

Hela den här föreläsningskvällen filmades av Area08, så förhoppningsvis kommer det gå att hitta länkar till filmklipp här på bloggen framöver.

Per Björn, chef på SEB och med egen bakgrund som esportare, var också inbjuden. Han pratade om fördelar esportare har i yrkeslivet och lyfte fram sådant som ledaregenskaper, erfarenheter av lagbygge och lagspel, stort nätverk, bra engelska och annat som arbetsgivare borde vara glada över att hitta i en meritförteckning när de vill anställa. Trots det har han hittills aldrig sett esport upptaget som en merit i ett CV. Däremot står framgångar inom fotboll eller ishockey ofta med. ”Jag skulle själv värdera esport-meriter högre”, säger han.

Spelhobbyförbundet Sverok  var de som bjudit in mig att vara med under kvällen, som arrangerades av Area08. Area08 är ett projekt som svenska esportorganisationen NiP (Ninjas in Pyjamas) har. Till en början ligger fokus på att ordna ett läger med e-sportinriktning i sommar, du kan läsa mer om det här.

Sverok är igång med ett stort esportprojekt som de kallar Respect All Compete. Projektet vill skapa fler fysiska mötesplatser för esportare, tar fram en uppförandekod, utbildningar och e-sportläger ihop med spelare, arrangörer, spelcenter, spelutvecklare och politiker.

Från Donkey Kong och vidare

E-sport är en förkortning av electronic sports. DDonkey Konget första fröet till sporten såddes med 90-talets tävlingar i arkadspel. (En riktigt bra dokumentär om fanatisk konkurrens i arkadspel är för övrigt dokumentärfilmen The King of Kong, från 2007.)

Några viktiga tidiga spel det tävlades och tävlas i är till exempel plattformsspel som Donkey Kong, first person shooter-spel som Quake och Half Life (som sedan modifierades till  Counter Strike) och strategispel som Starcraft.

Ofta brukar man räkna en Quake-turnering 1997 som den första e-sporttävlingen med stort genomslag. Microsoft sponsrade, förstapriset var en röd Ferrari och snacket om e-sport var igång.

CPL (Cyberathlete Professional League) startades i slutet av 90-talet och fokuserade till en början på tävlingar i Quake. När Counter Strike (CS) kom till kring 2000 växte intresset med varje event. Sedan tillkom Halo, Unreal Tournament, Call of Duty (CoD) och Painkiller, med allt större prissummor i potten.

I mitten av 00-talet börjar e-sportens gyllene era med WSVG (World Series Of Video Games) och svenska Dreamhack, världens största digitala festival.

Idag är MLG (Major League Gaming) största organisationen inom e-sport. De har växt sig starka mycket tack vare det sydkoreanska spelfenomenet Starcraft, med internationella superstjärnor som Boxer som har storsponsorer och över en miljon fans.

Idag är publikvänliga spel som Starcraft 2, DOTA 2 och League of Legends störst, men trotjänaren Counter Strike hänger i.