Etikettarkiv: esport

Bjergsen äger en drake

Slog mig ner i vardagsrumssoffan framför Battle of the Atlantic igår. En League Of Legends-turnering mellan europeiska och amerikanska lag som spelas både i LA och i Köln. Om du har koll på golf så är det lite som en e-sportens Ryder cup. Såg amerikanska laget Team Solo Mid (TSM, äldsta sonens favoritlag) sopa mattan med Lemon Dogs.

Sonen förklarar tålmodigt och jag förstår mer och mer av vad det faktiskt är jag tittar på. Återkommer med en grundkurs i LoL-förståelse framöver, när jag lärt mig ytterligare lite mer.

Just den här turneringen är ingen storturnering. ”Bara” omkring 220 000 tittare på de matcher vi såg. ”Men jag ville se eftersom jag spelat med en av killarna som nu är med i Lemon Dogs och har honom på min friendlista. Och så tycker jag Bjergsen är väldigt bra”, förklarar sonen.

Bjergsen, 17-årigt e-sportproffs. Bild från lolesports.com.

Bjergsen, 17-år och nyblivet USA-proffs. Bild från lolesports.com.

Bjergsen är en liten dansk kille på 17-år, som ser ut som mina söners kompisar. Egentligen heter han Søren Bjerg och han har precis klarat åldersgränskravet på att få spela som proffs. En nytänd LoL-stjärna, en av de absoluta toppspelarna, som nyligen gått över från Ninjas in Pyjamas  till TSM som är ett av världens absolut bästa LoL-lag just nu. Han har bytt pojkrummet och den danska vintern mot proffslivet i Kalifornien. Utan mamma och pappa.

Bjergsen är pojkrummets drömmar personifierad. Sonen har önskat sig en Team Solo Mid-tröja i Bjergsens färg, marinblått, i julklapp.

Bjergsen är plötsligt inblandad i något storslaget med en drake på vår tv. Kommentatorerna är upphetsade, publiken skriker och sonen lutar sig framåt i soffan. Ett inferno av färg-ringar, blinkande siffror och virrvarr av figurer på skärmen. Jag är lost. Sonen är exalterad. För vad det nu än var som hände nyss med draken, så fixade han det tydligen, Bjergsen. Vilken hjälte!

 

En e-sportmamma är född!

Tidigare var jag fotbollsmamma. Flera år då jag skjutsade, sålde fika, ställde upp som lagledare, administrerade Sportnik-kallelser, hejade på 01:or och 98:or och gick upp i svinottan för att åka till någon turnering i Västerås, eller Falkenberg, eller Huddinge. Jag såg små killar bli glada, ledsna och leriga, upplevde matchvinsteufori, några bittra förluster och letade upp en hel del borttappade vattenflaskor.

Dessutom var jag bandymamma under några säsonger. Knöt på bandyrör med stela fingrar. Släpade trunk, riktade in drickaslang genom hjälmgallret under träningspauser, kramade om rödkindade, ångande spelare, la ut  sarg och investerade i dyra underställ. Ishallskyla under hösten ersattes av bitande midvinterköld ett par månader senare. Ibland hade de glömt låsa en av toaletterna på Zinkensdamm – happy days! – så att jag kunde vika in mig under den gudomliga varma luftströmmen från handtorken.

Idag fryser jag inte längre och har sedan ett par år gått och blivit e-sportmamma istället. Sveriges första, vad det verkar? Sökningar på Google resulterar i tusentals fotbollsmammor och hundratals bandymammor, men inga e-sportmorsor.  Enligt forskning (till exempel Jesper Thiborgs uppsats från Örebro Universitet 2011) fanns för ett par år sedan gissningsvis minst 200 000 personer (japp, mest killar under 20 år) som tävlar i e-sport. Idag får du kanske dubbla den siffran, eftersom intresset för e-sport exploderar. Alla de har ju mammor. Men ingen kallar sig det för det finns liksom ingen form för att vara e-sportmamma eller e-sportfarsa än. Här finns inga skridskor att knyta, sidlinjer att hojta ifrån och varken bullar eller NewBody-kläder att sälja för att få in pengar till träningsläger och cuper. Att vara e-sportmamma är att oförväget beträda ny, okänd online-mark. Du blir kallad noob, ser dina barn inkapslade i SteelSeries-headset, får suckar och ögonhimlingar över korkade och/eller obekväma frågor och behöva anpassa måltidstider till Twitch-streams från Seoul. För en e-sportförälder finns massor att lära sig och mycket att ta ställning till. Här finns en del att oroa sig över och bråka om med sönerna, men också helt nya inblickar och spännande och stora ögonblick i mina barns liv att få vara med och dela.