Etikettarkiv: föräldraskap

Ny app ska få barn att läsa mer böcker

Appen Läs upp håller barnens surfplatta låst tills de läst ett kapitel ur en bok.

Appen Läs upp håller barnens surfplatta låst tills de läst ett kapitel ur en bok.       Foto: Berättarministeriet

En ny app låser skärmen på barnens surfplatta. Barnen kan bara låsa upp om de först läser ett kapitel ur en barnbok och sedan svarar på frågor om texten de läst. Kommer det få fler barn att läsa böcker?

Appen Läs upp  har tagits fram av Berättarministeriet som ett sätt att få in mer läsande i barnens skärmtid, få barn att läsa oftare och motverka läs- och skrivsvårigheter, som blir allt vanligare hos svenska barn.

– Det är inte skärmtiden i sig som är problemet, det är vad barnen gör framför skärmen. Vi har tagit fram Läs upp därför att föräldrar och lärare behöver digitala verktyg för att motivera och främja barns inlärning och kreativitet. Vi hoppas att Läs upp kan vara till hjälp idag och även inspirera till framtida innovationer, säger Dilsa Demirbag-Sten, verksamhetsansvarig på Berättarministeriet i ett pressmeddelande.

Jag slits mellan att tänka att det här är en bra idé, ett av flera sätt att hjälpa fler barn in i böckernas värld, där jag själv tillbringade en stor del av barn och ungdomsåren. Funkar det på några barn är det ju bra!
Å andra sidan känns det som att det finns en risk att bokläsande med appen blir ett nödvändigt ont. Ett ”ät upp dina grönsaker, annars blir det ingen efterrätt” eller ”städar du inte rummet blir det ingen veckopeng”. En digital variant av de klassiska och ibland effektiva föräldrahoten.
Det värker lite i bokmalshjärtat när jag tänker att bokläsande i barnens ögon skulle kunna likställas med tråkiga grönsaker och sugig städning. Kommer man ens kunna lustläsa under de premisserna?

Att mina egna barn efter åren med högläsandet vid läggdags och sedan Harry Potter-tiden inte riktigt fastnade för eget bokläsande som tonåringar har varit både en liten sorg och en oro.

Tack George RR Martin för ditt våldsamma, porriga och fängslande bidrag till ungas bokläsande.

Tack George RR Martin för ditt våldsamma, porriga och fängslande bidrag till ungas bokläsande.

För min äldste son var det inte en app, utan en farbror vid namn George RR Martin, som blev bokräddningen och gör att han frivilligt plöjer 1000-tals sidor pocketboktext. Tack för Game of Thrones-böckerna, George!
Vill här också passa på att tacka Suzanne Collins för Hungergames-trilogin och David Lagercrantz för hans Zlatan-bok.

Appen Läs upp är gratis och finns tillgänglig för Android. 
Ladda ner appen här på Google Play

Föräldrasnack med unga på e-sportläger

esportlager

E-sportläger i Västerås. Alla deltagare har hört ”jag-drar-ur-sladden-om-du-inte-slutar-spela”-hotet från sina föräldrar.

Igår fick jag möjlighet att som E-sportmamman prata med deltagarna på ett Counter-Strikeläger i Västerås. Så skoj! Där får smarta, roliga, talangfulla killar och tjejer mellan 14-22 år coachning av CS-proffs och deltar i workshops över en långhelg. Lägret är en del av projektet ”Respect All, Compete!”som vill lyfta fram positiva delar av e-sport och föra in en diskussion kring mångfald och normer.

En del av det vi pratade om var rent konkreta saker. Hur gör man i vardagen för att få livet med en gamer i familjen att funka, utan onödiga missförstånd och bråk? Jag sitter ju inte inne med facit för vad som fungerar för andra än min egen familj (och knappt ens det ibland…), så det är spännande att höra lite om hur andra gör.

Vid en snabb handuppräckning visade det sig att samtliga av lägrets cirka 40 deltagare hade föräldrar som hotat med att dra ur, eller faktiskt också dragit ur, sladden om de inte avslutade spelandet. Några föräldrar var också på plats och vi erkände alla att vi själva också gjort oss skyldiga till ”jag-drar-ur-sladden”-hotet. Exempelvis om man stått och lagat en familjemiddag länge och ingen kommer och äter.

Ja, hur gör andra med middagstider, till exempel?

– Vi gör så att min mamma säger till mig 45 minuter innan middagen är klar. Då börjar jag inte ett nytt game. Om hon glömmer säga till mig kan det hända att jag inte kan komma ifrån. Men jag vill äta med henne och få tid att prata, det är viktigt för mig också, säger en kille.

Hemma hos oss har vi en liknande lösning, men där brukar barnen nu själva för säkerhets skull också dubbelkolla av med oss vuxna när det ska bli middag, så att de vet om det är okej att starta ett nytt game.

– Det viktigaste för föräldrar att veta är att det inte går att trycka på paus, att det inte går att bara plötsligt avbryta när man spelar, säger en tjej.

– Jag äter bara själv framför datorn. Det har jag gjort i fyra år, säger en annan kille.

De av ungdomarna som är med och diskuterar tycker det är viktigt att föräldrarna visar att de bryr sig om sina barns spelintresse, att de försöker förstå lite av vad som är så viktigt och givande för dem i spelandet och att föräldrarna bryr sig om hur de mår. Taskiga kommentarer från lagmedlemmar, lagkamrater som inte anstränger sig, eller flera förluster i följd kan få en gamers liv att kännas tungt och då kan det vara bra att få prata lite om det. Likaså kan det vara kul att dela glädjen över att ha levlat, eller ha någon som vet vad det betyder när man vunnit en viktig match och frågar lite kort kring strategin eller vad det var som fungerade så bra just den här gången.

Däremot är meningarna delade kring hur mycket föräldrar ska bry sig om själva spelet och se matcherna. Några tycks tycka att det är skoj att kunna dela intresset. Andra vill ha gameandet för sig själva.

– Det är ju bara jobbigt att behöva förklara grunderna om och om igen. Min mamma frågar samma saker hela tiden. ”Varför gör du så nu? Vad händer? Varför går du dit?” Jättejobbigt, suckar en yngre kille som ibland har sin mamma bakom axeln när han spelar CS.

Jag pratar lite om att man som förälder kan känna sig orolig över att spelandet tar över, att det är viktigt att hitta en balans och att man som förälder vill se att det finns plats för annat i livet hos ens tonåring också, som vänner, tid för skolarbete, träning, sömn och tid med familjen.

– Om de tränar fotboll är det ju borta på träning i ett par timmar, sedan gör de något annat. Men med e-sport håller det bara på, fyra timmar, sex timmar…, säger en pappa på plats.

Några av ungdomarna räcker också upp handen när jag frågar om de finns några som tycker att de är beroende av att spela, att de ibland spelar fast de kanske egentligen vill göra något annat.

Sökandet efter livsbalans pågår ju hela livet och är något jag själv också försöker få till. Hur hittar man till det där läget när det känns bra, när både kroppen och själen trivs och det finns glädje och energi i vardagen? Det är det där sökandet jag vill se att mina barn också är medvetna om, och att de ser och förstår att de kan förändra saker i sitt liv om de fastnar i något de inte mår bra av.

Allt som allt var det en väldigt givande eftermiddag, med imponerande verbala och öppna killar och tjejer som hade bra och tänkvärda synpunkter och tankar kring sitt spelande. Tack för att jag fick komma!

Snacka esport – så här gör man

Ehum... Vill du prata lite esport med mamma kanske?

Ehum… Vill du prata lite esport med mamma kanske?

Att snacka esport är lika lätt eller svårt som att prata om annan sport. Du gör helt enkelt likadant.

Det underlättar alltid att ha lite grundläggande koll på vad den som du vill prata med är intresserad av. Hockey, fotboll eller handboll? League of Legends, Counter-Strike eller StarCraft? Vet du inte, så fråga.

Sedan kan det vara bra att veta vilket eller vilka lag som är favoriterna. Hammarby, Barcelona eller Dortmund? Fnatic, Team Solo Mid (TSM) eller Cloud 9?

Klart! För efter den här researchen är du redo. Till en början handlar det mer om att fråga  än att diskutera, men det tycker jag ändå räknas.

Fråga om hur det gått för laget i senaste matcherna och varför det kan ha gått så bra/dåligt? Vilka i laget är bäst just nu? Vad gör dem bra? Är det några viktiga turneringar framöver? Behöver de värva nya spelare? Vad har laget för spelstil?

Visst, det kan bli ett lite roat flin tillbaka. Ett ”morsan vill snacka e-sport”-garv. Men det visar ändå att jag vill och bjuder till. Och det leder ofta vidare. Plötsligt sitter man i en diskussion kring gruppdynamik – vad som gör att man trivs eller inte i en grupp med andra och vad en tillåtande stämning gör för att en grupp eller ett lag ska utvecklas och våga vara kreativa, som Fnatic är just nu. Att de är ett exempel på att när man vågar göra fel kan det bli väldigt mycket rätt. Voilà! Ni är nu inne på en mer generell diskussion där du har erfarenhet från arbetslivet eller i olika relationer och säkert mycket att säga. Och det ni pratar om är viktigt också i skolan och kompisgänget, inte bara för esportlag. Det här är mumma för en förälder som vill kunna nå fram till tonåringar.

Be gärna barnen visa något klipp med favoritspelare. Att få ett ansikte och en personlighet till ett namn gör ofta mycket för det egna engagemanget. Att exempelvis se och höra en gladnördig Huni lätta upp stämningen och inför-matchen-pressen på bruten engelska gör de flesta på gott humör:

Vill du imponera lite extra så kan du som förälder ofta ta enkla poänger, eftersom förväntningarna för det mesta är mycket lågt ställda på input från ditt håll. Nyväckt respekt ligger bara en googling bort. Aftonbladet har till exempel en bra strukturerad esportsajt som är enkel att förstå sig på och snappa upp nyheter från, också för nybörjare.

Håll det sedan enkelt, för du är trots allt inte experten här. Återigen är en fråga oftast bäst: ”Vad tror du, kommer Rekkles verkligen gå tillbaka till Fnatic?” Serva in den vid frukostfilen, och se vad som händer.

Gamer i öppet brev till föräldrar

Ett öppet brev till föräldrar med barn som spelar League Of Legends har blivit en snackis i gamingvärlden. Brevet är skrivet av signaturen Ice Weasel X och bland annat Expressens E-sportsajt Gamefeed har skrivit om det.

Det är ett bra brev som uppmuntrar föräldrar att sätta gränser, men också att respektera de förutsättningar som finns när man spelar League Of Legends. Att tvinga någon att avbryta ett game (som pågår ca 30-60 minuter) är att samtidigt förstöra både game och statistik för 9 andra medspelare – och inte en bra lösning. Det tycker både jag och brevskrivaren.

Vi är också överens om att barn och unga som spelar ska visa ömsesidig respekt, genom att exempelvis inte starta ett nytt game strax före mat- eller läggdags.

Här kan du läsa det öppna brevet i sin helhet.

Jag har skrivit inlägg om kring det här temat tidigare här i bloggen, bland annat  här och här.

Bjergsen äger en drake

Slog mig ner i vardagsrumssoffan framför Battle of the Atlantic igår. En League Of Legends-turnering mellan europeiska och amerikanska lag som spelas både i LA och i Köln. Om du har koll på golf så är det lite som en e-sportens Ryder cup. Såg amerikanska laget Team Solo Mid (TSM, äldsta sonens favoritlag) sopa mattan med Lemon Dogs.

Sonen förklarar tålmodigt och jag förstår mer och mer av vad det faktiskt är jag tittar på. Återkommer med en grundkurs i LoL-förståelse framöver, när jag lärt mig ytterligare lite mer.

Just den här turneringen är ingen storturnering. ”Bara” omkring 220 000 tittare på de matcher vi såg. ”Men jag ville se eftersom jag spelat med en av killarna som nu är med i Lemon Dogs och har honom på min friendlista. Och så tycker jag Bjergsen är väldigt bra”, förklarar sonen.

Bjergsen, 17-årigt e-sportproffs. Bild från lolesports.com.

Bjergsen, 17-år och nyblivet USA-proffs. Bild från lolesports.com.

Bjergsen är en liten dansk kille på 17-år, som ser ut som mina söners kompisar. Egentligen heter han Søren Bjerg och han har precis klarat åldersgränskravet på att få spela som proffs. En nytänd LoL-stjärna, en av de absoluta toppspelarna, som nyligen gått över från Ninjas in Pyjamas  till TSM som är ett av världens absolut bästa LoL-lag just nu. Han har bytt pojkrummet och den danska vintern mot proffslivet i Kalifornien. Utan mamma och pappa.

Bjergsen är pojkrummets drömmar personifierad. Sonen har önskat sig en Team Solo Mid-tröja i Bjergsens färg, marinblått, i julklapp.

Bjergsen är plötsligt inblandad i något storslaget med en drake på vår tv. Kommentatorerna är upphetsade, publiken skriker och sonen lutar sig framåt i soffan. Ett inferno av färg-ringar, blinkande siffror och virrvarr av figurer på skärmen. Jag är lost. Sonen är exalterad. För vad det nu än var som hände nyss med draken, så fixade han det tydligen, Bjergsen. Vilken hjälte!

 

Ny trend: spela kort

Äldste sonen ska lana* imorgon. Tidigare har det varit League Of Legends som gäller. Men nu ska de ses ett gäng och spela kortspel.

Ja, du läste rätt – kortspel.

Spelet Hearthstone är ett strategikortspel där man lägger kort på skärmen. Det är utvecklat av Blizzard (som också står bakom Word of Warcraft, WoW). Spelet har inte släppts officiellt än, men barnen och deras kompisar lyckades tidigt få tag på beta keys (kodnycklar som gör att man kan testa spel innan de har släppts). De fick köa ett bra tag utanför Inferno Online för att få dem och såg ut att känna sig väldigt exklusiva, avundsvärda och invigda när de kom hem. Beta keys lottas också sedan en tid tillbaka ut via Hearthstones hemsida.

Mina söner är fascinerade av spelet och verkar inte vara ensamma om det: ”Hearthstone ligger på 3-5:e plats på Twitch nu”, informerade de mig imorse. De berättade också kort om varför de gillar det: ”Det är kul att försöka komma på egna svåra strategiska lekar”, ”Spelet är enkelt, men med djup”. De hoppas däremot på att det ska utvecklas ”så att man kan byta kort med varandra och gå från att vara ett collecting card game (CCG) till  ett trading card game (TCG)”.

Våldsamheten är nästan lika med noll och jag uppskattar den till att vara ungefär som för schack. Åldersgränsen på spelet är satt till 12 år (läskiga monster med huggtänder och knapphändigt påklädda kvinnliga krigare på korten finns trots allt). 

Man spelar en mot en och målet är att vinna med hjälp av en smart sammansatt kortlek och en riktigt bra spelstrategi. Och ja, självklart kostar det pengar att köpa spelkorten som behövs. Och självklart behöver man alltid tjata om att få använda sina föräldrars kontokort till inköp av nya kort. Och självklart har ”alla andra” mycket bättre kort. Och självklart blir det en del bråk kring det här.

Men Blizzard ger möjlighet till föräldrakontroll (Parental controls) där du kan ställa in och reglera allt från speltider och antal timmar barnen kan spela per dag, till möjlighet att chatta med andra eller köpa saker till spelet. Här kan du också boka play time reports, som är regelbundna utskick till din email med barnens spelande redovisat. Parental control finns både Hearthstone, World Of Warcraft och Starcraft 2. Barn brukar sällan upplysa föräldrar om de här möjligheterna, så kolla upp det själv.

Korten i Hearthstone bygger på World Of Warcraft, med spells (attacker/trollformler) och figurer därifrån, men man behöver inte ha spelat WoW för att förstå. WoW spelas i stora lag (guilds) och spelet är som en egen värld där spelandet inte får ett naturligt slut. I Hearthstone spelas istället korta matcher (typ 10-15 minuter) en mot en.

Har du erfarenhet av fysiska strategikortspel som Magic, eller om du känner igen att dina barn har spelat Yu-Gi-Oh- eller Pokémonkort, så är det här väldigt likt det, bara online.

Spelutvecklarna hoppas med Hearthstone säkert på att få en spelsuccé bortom datorskärmen, inflyttad i Ipad och mobilen. Ett spel som alltid är tillgängligt – och då också alltid väldigt lönsamt för Blizzard…

*) LAN är förkortning för Lokal Area Network och betyder att deltagarna kopplar upp sina datorer på ett gemensamt nätverk. Lana betyder däremot inte med nödvändighet att man också måste vara uppe hela natten och dricka energidrycker, något som tonåringar ofta hävdar.

Hearthstone

Heathstone – nytt kortspel online. Affärsmodellen? ”Alla andra” har bättre kort än du, så du måste köpa fler…

En e-sportmamma är född!

Tidigare var jag fotbollsmamma. Flera år då jag skjutsade, sålde fika, ställde upp som lagledare, administrerade Sportnik-kallelser, hejade på 01:or och 98:or och gick upp i svinottan för att åka till någon turnering i Västerås, eller Falkenberg, eller Huddinge. Jag såg små killar bli glada, ledsna och leriga, upplevde matchvinsteufori, några bittra förluster och letade upp en hel del borttappade vattenflaskor.

Dessutom var jag bandymamma under några säsonger. Knöt på bandyrör med stela fingrar. Släpade trunk, riktade in drickaslang genom hjälmgallret under träningspauser, kramade om rödkindade, ångande spelare, la ut  sarg och investerade i dyra underställ. Ishallskyla under hösten ersattes av bitande midvinterköld ett par månader senare. Ibland hade de glömt låsa en av toaletterna på Zinkensdamm – happy days! – så att jag kunde vika in mig under den gudomliga varma luftströmmen från handtorken.

Idag fryser jag inte längre och har sedan ett par år gått och blivit e-sportmamma istället. Sveriges första, vad det verkar? Sökningar på Google resulterar i tusentals fotbollsmammor och hundratals bandymammor, men inga e-sportmorsor.  Enligt forskning (till exempel Jesper Thiborgs uppsats från Örebro Universitet 2011) fanns för ett par år sedan gissningsvis minst 200 000 personer (japp, mest killar under 20 år) som tävlar i e-sport. Idag får du kanske dubbla den siffran, eftersom intresset för e-sport exploderar. Alla de har ju mammor. Men ingen kallar sig det för det finns liksom ingen form för att vara e-sportmamma eller e-sportfarsa än. Här finns inga skridskor att knyta, sidlinjer att hojta ifrån och varken bullar eller NewBody-kläder att sälja för att få in pengar till träningsläger och cuper. Att vara e-sportmamma är att oförväget beträda ny, okänd online-mark. Du blir kallad noob, ser dina barn inkapslade i SteelSeries-headset, får suckar och ögonhimlingar över korkade och/eller obekväma frågor och behöva anpassa måltidstider till Twitch-streams från Seoul. För en e-sportförälder finns massor att lära sig och mycket att ta ställning till. Här finns en del att oroa sig över och bråka om med sönerna, men också helt nya inblickar och spännande och stora ögonblick i mina barns liv att få vara med och dela.